Nature in Mind

Dagen spenderade jag på jobbet. Första dagen efter semestern. Kollegor välkomnade mig tillbaka och frågade hur min semester varit, de här vanliga frågorna. Även den nog vanligaste frågan; är det tungt att vara tillbaka? Mitt svar var både och. Visst, jag hade inte tackat nej till flera veckors semester till, men på något sätt var det ändå skönt att vara tillbaka. Jag är ju lite av en ensamvarg, har inte så många jag umgås med på fritiden utöver innebandyn. Därför har jag varit ganska tyst under min semester. Jag har egentligen bara haft mamma, och resten av familjen, som jag har pratat med. Enda undantagen är väl kräftskivan och Crimetime Gotland. Frågar ni min familj pratar jag vanligtvis rätt mycket. Jag babblar på som bara den om jag trivs med personen och kan lita på att personen inte dömer mig efter vad jag säger. Man ska med andra ord ta det som en STOR komplimang om jag pratar på i ett. Det gjorde jag idag. Det var egentligen det enda jag gjorde idag. Pratade. Vadå jobba? Vad är det? Jag har nog aldrig jobbat så lite som jag gjorde idag. På ett sätt känns det bra, att jag för en gångs skull klarade av att slappna av på riktigt och skita i hur det gick på plocket (jobbar ju på Tikkurila, färglager, plockar burk). Att kunna stå och snacka med någon i timmar typ. Jag stannade nog och pratade med minst fem människor idag. Min effektiva arbetstid var nog därför ganska kort, kanske tre timmar eller något sådant. Ta det med en nypa salt för jag är extremt dålig på att uppskatta! 

 

Den första personen jag stannade för att prata med heter Sören, han har koll på saldon med mera, så det var tack och lov ingen plockare jag uppehöll den långa tiden. Vi pratade om semestern, hur varandras har varit och sedan kom vi in på Gotland tack vare mig. Han hade legat i lumpen där och var därför inte alltför förtjust i Gotland. Men han hade åkt dit 33 år senare. Under tiden vi pratade om det berättade han att han kom på fler och fler detaljer, vilket ju inte var så bra med tanke på att det var en hemsk upplevelse. Vi gick därefter in på att prata om historia. Han brukar åka runt med husbil på semestern, runt om i Europa. På vägen har de passerat massor av historiska platser, främst andra världskriget, så det stod vi och pratade om väldigt länge. Efter det lämnade vi varandra, men började prata i nästa gång istället för då började han visa bilder. Tack för ett väldigt intressant samtal! 

 

De andra samtalen jag hade var om allt möjligt, en del om hur min semester varit och så vidare. En av dem sa att det kändes som att jag varit borta fyra år för att jag pratade så mycket!! Det roliga är att jag, som verkligen inte har plockat någonting alls idag, och plockade segt det lilla jag plockade på grund av 8 veckors uppehåll från plocket, inte plockade minst antal burkar. Det var en del under mig på listan. Men sen har jag ju jobbat där ganska länge nu, jag kommer väldigt snabbt in i det när jag väl börjar plocka. 

 

Summeringen av texten ovan är väl att jag trivs på min arbetsplats, men nog om det nu. Träningen har kommit igång på riktigt och jag är verkligen redo att satsa fullt ut nu. Jag har nog aldrig i hela mitt liv varit så glad på innebandyträningarna som jag är nu. Jag har alltid trivts väldigt bra med alla spelare i alla olika lag jag har spelat i, men nu är jag nöjd med allt. Jag har helt enkelt fått upp min motivation igen. Jag åker från träningarna med ett leende på läpparna. 

 

Jag hade tänkt hinna fixa ett inlägg med alla Gotlandsbilder idag innan träningen, men insåg väldigt snabbt när jag kom hem att jag aldrig i livet skulle hinna fixa det. Därför får det bli någon annan dag. Det märker ni när det kommer! 

 

Summa summarum så är jag väldigt glad just nu. Om man inte räknar med förra veckan på Gotland var det extremt länge sedan som jag var så här glad. Nu vet ni det ;)