Throttur kommer för alltid att finnas i mitt hjärta ♥
Jag kommer minnas denna kvällen med glädje och med sorg. Vi hade avslutning på ridningen och det var kaos. Vi brukar rida kadrilj och så även denna gång. Islandshästar är mysiga men sånt som ska vara fint och elegant blir sällan det. Jag har alltid lätt för att minnas ridvägarna i programmet, men sällan andra i min grupp. Tur att vi inte har publik. Någon omgång gick bra i tölt och när vi skrittade programmet gick det bra. Men i andra omgången sprang hästar fel och i sista var det totala kaoset ett faktum, Haha, lite kul är det! Men i alla fall, folk red fel, ridläraren skrek och hästar rusade. Har nog aldrig varit med om en så spännande kadrilj. Hästarna brukar vara vana vid Sosso, ridläraren, men tydligen inte denna gång. En person, som var sist i ledet, ramlade av. Men det gick bra för allt gick i slow motion.
Det är dock inte detta jag kommer minnas mest av kvällen utan det faktum att min absoluta favorithäst genom tiderna nästa torsdag inte kommer att finnas mer. Han har hunnit bli hela 29 år, men hinner inte fylla 30. Man brukar räkna att de fyller år vid nyår, så det är bara med någon dag han inte hinner fylla det. Throttur har alltid funnits där. Sosso berättade att han kom med i verksamheten två månader efter att hon startat den. Hon hade en annan häst först som blev helt tokig. Den hade hon bytesrätt på och det var då hon fick Throttur. När han var 18 år ville veterinären ta bort honom för hans spatt. Han hade aldrig blivit behandlad för det och Sosso ville testa det först. Det visade sig fungera. Men efter det fick bara personer upp till 50 kg rida honom.
Det är där jag kommer in. Jag började rida där när jag var 12 år. Alltså bara ett barn. Jag var nog nästan det enda barnet. Jag red många andra i början men fick alltmer rida Throttur. Och det är jag glad för. Jag älskar honom av hela mitt hjärta. Han är en så underbar häst med den bästa galoppen man kan tänka sig.
Jag och Sosso delade en massa minnen med varandra. Jag var den enda där som har en riktig relation med Throttur. De andra har börjat rida på senare dagar. Jag blev så ledsen när jag var för stor för att rida honom. Sosso och jag skrattade åt hur han varit i "unga" dagar. Hur han när man rider kadrilj med honom ibland, helt plötsligt, börjar gå efter en annan häst. Eller när han går skitbra på ridbanan och Sosso ser i hans blick att nä nu, nu ska jag busa, och helt plötsligt svänger av. Andra minnen från när han på uteritter springer med munnen full av gräs och ser helnöjd ut. Och när gräset är slut drar ner huvudet för att fortsätta äta eller ta en ny tugga och ingen har en chans.
Underbara, underbara Throttur. Vi har så många fina minnen med dig! Vi alla som blev förälskade i dig. Och vi är många.
Just nu känner jag mig tom, tom i hjärtat. Jag kunde inte hålla gråten tillbaka när jag för sista gången sa hejdå till honom. Han rörde min hand med läppen, men inte på ett bitigt sätt, utan mer som för att visa att allt kommer att bli bra. Hans sätt att säga hejdå. I bilen hem grät jag. Det kommer vara tomt utan dig, men jag önskar dig frid och kommer alltid att älska dig ♥
Åh, det är alltid jobbigt när vi måste ta farväl av våra fyrbenta vänner. Styrkekramar till dig! <3