Nature in Mind

Idag har jag haft en magisk dag. Jag drog med pappa på en liten mini-roadtrip till Örebro. Ungefär 2 timmar från mig. Vi skulle gå på Titanic: The Exhibition. Från en början poppade det upp sponsorinlägg på Facebook om denna. Jag älskar ju Titanic och hela historien så jag började gilla sidan och sedan har jag gillat och läst alla inlägg som har kommit upp och blivit mer och mer taggad. Jag ville verkligen gå. Sen blir det så som det alltid blir med allt, att jag aldrig lyckas ta mig iväg och sen inte hinner. Men denna gång var min kollega där för några veckor sedan och hon berättade då att de har öppet till den 27 augusti. Jag blev ännu mer att jag måste ta mig själv i örat och dra till Örebro och se utställningen. Sagt och gjort, jag pratade med pappa och vi bestämde för att åka denna söndag, idag alltså. 

 

När vi kom fram var det mer folk än vi trodde. Det var ganska mycket kö men det gjorde inget. Det enda vi hade lite bråttom till var att vi hade betalat för kort på parkeringen men pappa sa att jag absolut inte behövde bli stressad över det och att blev det så så blev det så, böter alltså. Vi hade turen denna gång. Tacka gudarna, men det var inte så mycket efter vi kom ut. Men det var väldigt svårt att veta med tanke på köerna in. Det var en tjej som jobbade där som var underbar. Hon var supertrevlig. 

 

 

När vi väl kom in så började det med att vi fotades. Ett foto vi kunde köpa senare (och som jag redan innan visste att jag ville köpa). Utställningen var fantastisk, fin och känslosam. Jag grät till och med i mitten ungefär. Vi hade varsin mp3 liknande sak hängades runt halsen och ett par hörlurar. Där hade alla varsin guide. Väldigt smidigt. Sen gick vi igenom och totalt tar det ungefär 90 minuter, men tror vi var där ungefär 2 timmar. Vi pausade ibland för att läsa lite mer eller kolla på några saker lite längre. Men det var bilder och montrar och fanns väldigt mycket saker från Titanic. Så häftigt att se alla dessa saker så välbevarade. Och som jag skrev innan, väldigt känslosamt. 

 

Är fortfarande helt till mig av lycka att jag faktiskt lyckades ta mig dit. Blir glad bara jag tänker på det. Såklart passerade ju jag shoppen efteråt. T-shirtarna de hade var inte så fina tycker jag så blev faktiskt ingen sån. Förvånad över mig själv. Men jag hittade en magnet och en katalog. Katalogen är på engelska för de svenska versionerna är slut. Även hos leverantören. Snacka om att ha gått åt. Men engelska fungerar för mig, men hade helst velat ha den på svenska. Sen hade han som hade gjort katalogen en liten hörna där han sålde ut böcker från sin samling. Jag fastnade direkt för en gammal bok. Kollade i den och den var från 1913. Andra upplagan. Första trycktes i september och andra i oktober 1913. Så häftigt. Över 100 år gammal. Jag köpte den för 90 kr, men såg att det stod ett annat pris som var överstruket, 1100 kr. Boken heter My Father och är skriver av Estelle Stead, dotter till William Thomas Stead som var en av de kändaste på Titanic som dog, läste jag mig till i efterhand. Denna biografi påbörjades antagligen innan hans död och fortsatte skrivas på efter hans död. Det finns ställen i boken som tyder på det. William Stead var en journalist och redaktör på Pall Mall Gazette. Känns som en spännande bok att läsa. Och häftig att äga. Den hamnade verkligen i rätt händer också. Jag som älskar sådana böcker! En kortlek blev inhandlad också som vi ska ha på landet.