Almost empty
Min inre bensintank ekar snart tom. Den blinkar för fullt den där lilla röda lampan som säger att jag behöver fylla på. Men jag håller ut. Till nästa bensinmack. Oavsett om den är nära eller inte, det vet jag inte ännu. Men jag hoppas på att den är inom räckhåll. För jag behöver verkligen fylla på.
Jag kan inte ens minnas när jag unnade mig återhämtning, på riktigt. Det var alltför längesen. Visst, jag tvingar på mig pauser lite då och då, men den riktiga återhämtningen kommer aldrig. Den där känslan som ska infinna sig, känslan av ett glädjande lugn. Som om en inte har ett endaste bekymmer. En natt som faktiskt får en att bli piggare och inte tröttare. En natt där du vaknar upp och inte känner dig överkörd av en ångvält. Dessa nätter finns inte längre. Inte för mig. Jag har varit duktig. Jag har satt igång en process att dra ner på saker, men den är långt ifrån färdig och långt ifrån att frigöra tillräckligt med tid för återhämtning. Slutfasen i den processen, den är min nästa bensinmack.