En hyfsat ny kvällsrutin

Jag har alltid skrivit mycket sedan barnsben. Jag har skrivit dagbok lite till och från. När jag är så stressad som jag är nu och har så mycket tankar i huvudet fick jag tanken (haha, ytterligare en tanke) att skriva ner allt. Jag läste en artikel, kommer inte ihåg exakt vad den handlade om, men någonting om att man kan bli mer avslappnad genom att skriva ner allt i till exempel en dagbok. Man ska heslt börja med det negativa och avsluta med det positiva. Då slipper man ha alla tankar i huvudert när man ska sova och därmed sova bättre. Sedan 27:e december 2016 har jag skrivit nästan varje dag. Jag har hittills skrivit varje dag 2017. Det är en ny rutin jag har på kvällen att alltid skriva några rader. Det behöver inte vara många, men eftersom jag gillar att skriva tenderar det till att bli några sidor per dag, haha än så länge i alla fall när mitt huvud är så fullt. Men jag har sovit bättre, när jag väl har sovit. Jag har dock vaknat mitt i natten flera nätter nu, men som sagt när jag väl sover har jag sovit bättre och blivit piggare av sömnen istället för tröttare. 
 
 
Jag har också börjat kika mer på många olika bloggar. Har några stycken som jag har fastnat för. Sen har en av mina favoritbloggare nevnarien.se börjat göra videor också. Hon har intresserat sig mycket för rörliga bilder på slutet av förra året och gör därför en del youtubeklipp. Jag har börjat kolla lite. Jag känner att jag inte riktigt har gett youtube en ärlig chans, men ska försöka nu och än så länge går det bra! 
 
 
 
Allmänt, Skrivande | | Kommentera |

Både och

Dagen spenderade jag på jobbet. Första dagen efter semestern. Kollegor välkomnade mig tillbaka och frågade hur min semester varit, de här vanliga frågorna. Även den nog vanligaste frågan; är det tungt att vara tillbaka? Mitt svar var både och. Visst, jag hade inte tackat nej till flera veckors semester till, men på något sätt var det ändå skönt att vara tillbaka. Jag är ju lite av en ensamvarg, har inte så många jag umgås med på fritiden utöver innebandyn. Därför har jag varit ganska tyst under min semester. Jag har egentligen bara haft mamma, och resten av familjen, som jag har pratat med. Enda undantagen är väl kräftskivan och Crimetime Gotland. Frågar ni min familj pratar jag vanligtvis rätt mycket. Jag babblar på som bara den om jag trivs med personen och kan lita på att personen inte dömer mig efter vad jag säger. Man ska med andra ord ta det som en STOR komplimang om jag pratar på i ett. Det gjorde jag idag. Det var egentligen det enda jag gjorde idag. Pratade. Vadå jobba? Vad är det? Jag har nog aldrig jobbat så lite som jag gjorde idag. På ett sätt känns det bra, att jag för en gångs skull klarade av att slappna av på riktigt och skita i hur det gick på plocket (jobbar ju på Tikkurila, färglager, plockar burk). Att kunna stå och snacka med någon i timmar typ. Jag stannade nog och pratade med minst fem människor idag. Min effektiva arbetstid var nog därför ganska kort, kanske tre timmar eller något sådant. Ta det med en nypa salt för jag är extremt dålig på att uppskatta! 
 
Den första personen jag stannade för att prata med heter Sören, han har koll på saldon med mera, så det var tack och lov ingen plockare jag uppehöll den långa tiden. Vi pratade om semestern, hur varandras har varit och sedan kom vi in på Gotland tack vare mig. Han hade legat i lumpen där och var därför inte alltför förtjust i Gotland. Men han hade åkt dit 33 år senare. Under tiden vi pratade om det berättade han att han kom på fler och fler detaljer, vilket ju inte var så bra med tanke på att det var en hemsk upplevelse. Vi gick därefter in på att prata om historia. Han brukar åka runt med husbil på semestern, runt om i Europa. På vägen har de passerat massor av historiska platser, främst andra världskriget, så det stod vi och pratade om väldigt länge. Efter det lämnade vi varandra, men började prata i nästa gång istället för då började han visa bilder. Tack för ett väldigt intressant samtal! 
 
De andra samtalen jag hade var om allt möjligt, en del om hur min semester varit och så vidare. En av dem sa att det kändes som att jag varit borta fyra år för att jag pratade så mycket!! Det roliga är att jag, som verkligen inte har plockat någonting alls idag, och plockade segt det lilla jag plockade på grund av 8 veckors uppehåll från plocket, inte plockade minst antal burkar. Det var en del under mig på listan. Men sen har jag ju jobbat där ganska länge nu, jag kommer väldigt snabbt in i det när jag väl börjar plocka. 
 
Summeringen av texten ovan är väl att jag trivs på min arbetsplats, men nog om det nu. Träningen har kommit igång på riktigt och jag är verkligen redo att satsa fullt ut nu. Jag har nog aldrig i hela mitt liv varit så glad på innebandyträningarna som jag är nu. Jag har alltid trivts väldigt bra med alla spelare i alla olika lag jag har spelat i, men nu är jag nöjd med allt. Jag har helt enkelt fått upp min motivation igen. Jag åker från träningarna med ett leende på läpparna. 
 
Jag hade tänkt hinna fixa ett inlägg med alla Gotlandsbilder idag innan träningen, men insåg väldigt snabbt när jag kom hem att jag aldrig i livet skulle hinna fixa det. Därför får det bli någon annan dag. Det märker ni när det kommer! 
 
Summa summarum så är jag väldigt glad just nu. Om man inte räknar med förra veckan på Gotland var det extremt länge sedan som jag var så här glad. Nu vet ni det ;) 
 
Suddig bild för att den är tagen med mobilkameran när det är så mörkt och mysigt, men så här har jag det när jag sitter och skriver just nu. 
 
 
Allmänt, Skrivande, Träning | | Kommentera |

Skrivandet

Jag nämnde redan i förra inlägget att jag sysslar med många saker. Jag har många drömmar som det går sådär med. Det är ganska dumt att jag har många drömmar för då kan jag inte satsa på en av dem och få den uppfylld. En dröm jag har är att bli författare. Och ja, den drömmen säger nog många att de har. Men den är väldigt stark hos mig. Jag har skrivit ända sedan jag var liten. Svenska var favoritämnet i skolan. Jag skriver inte lika mycket längre vilket gör att det känns som om jag tappar därför är det extra bra att jag startade denna blogg. Jag kanske äntligen får fart på mitt skrivande igen! Jag skriver lite då och då, men alldeles för sällan. Jag har några idéer till böcker. Och så säger såklart alla också. Min dröm har i alla fall startat så jag behöver bara fullfölja den. Jag har nämligen redan debuterat. När jag var 18 år och gick på gymnasiet hittade jag en ansökan till en författarskola. Inte vilken författarskola som helst, Berättarministeriets första författarskola som samarbetade med Albert Bonniers förlag. Vi var några stycken som blev antagna. Ansökan bestod av att skicka in en novell. Jag skickade faktiskt in en jag hade skrivit i skolan. Den utvecklade jag sedan till en längre novell, de novellerna man som elev skriver i skolan blir ju alltid väldigt korta. Jag måste säga att jag blev nöjd med novellen. Vi fick vår egen redaktör som vi jobbade med på Albert Bonniers förlag. De har extremt fina lokaler inne i stan. Hela upplevelsen är ett av mina bästa minnen i livet! Om du är intresserad finns boken att köpa här. Jag är väldigt glad över att jag fick möjligheten att vara med och jag är mycket stolt över mig själv. Jag får ge mig en klapp på axeln för att skriva att jag är stolt över mig själv för det är inget jag brukar vara eller säga om jag för en gångs skull tycker det. Jag är en BM-debutant och en stolt sådan! :) 
 
Min läsfåtölj :) 
 
 
Det jag tänkte ägna resten av inlägget åt är att berätta lite om min idol i författarvärlden. Hon heter Anna Jansson och skriver Gotlandsdeckarna om Maria Wern. Hennes böcker har blivit till tv-serier. För det första älskar jag att hennes böcker utspelar sig på Gotland. Min farfar var från Gotland och det är dit jag någon gång vill flytta (ytterligare en dröm). Sedan gillar jag sättet hon skriver på, därför blev hon min favoritförfattare. Man som läsare får verkligen tänka till när man ska lista ut vem som är mördaren. Det är inte för enkelt, men inte heller för svårt och jag listar alltid ut vem mördaren är. Anna Jansson lyckas få ihop alla relationer så bra när hon skriver. Alla har på något sätt kopplingar till varandra och jag får alltid många aha-upplevelser. "Aha, hon är syster till honom och han är kompis med hennes kollega som är mamma till Sofie." Ungefär så, men det är inte så komplicerat som jag får det att låta. Men ville ge ett exempel så att ni förstår hur jag menar. Anna Jansson skapar magi med sina böcker om Maria Wern. Hon är den absolut bästa deckarförfattaren. Jag längtar hela året till hennes nya bok kommer ut, springer till affären och köper den. Sedan läser jag ut den på en dag och längtar genast efter nästa.  
 
En artikel om Anna Jansson: "Anna skriver om ond bråd död". 
 
Jag skulle gärna läsa hennes första novell, den hon skickade in till Gotlands Allehanda. Jag har hittills inte lyckats hitta den, men om jag fortsätter leta kanske jag lyckas. Det var i det letandet jag hittade artikeln ovan. Men jag ska fortsätta leta efter hennes första novell. Jag fick veta att det var så hon började sin karriär när hon fredag den 6:e maj var här i Mariefred och hade boksignering. Jag gick en timme tidigare från jobbet för att hinna träffa henne. Jag hade redan köpt hennes senaste bok om Maria Wern när jag i början av april var i Visby. Då hittade jag en signerad bok i bokhandeln, men nu tog jag med den så att hon kunde skriva något personligare i. Dessutom stod jag och pratade med henne i ungefär en halvtimme innan hon var tvungen att skynda iväg till bussen. Finns ingen underbarare människa än Anna Jansson. Jag ser fram emot att träffa henne igen! 
 
Upp